Som jag skrev för nåt inlägg sen så är jag fullständigt medveten om att mitt mående inte är nånting i jämförelse med det helvete flera miljarder människor går igenom. Och att jag borde skämmas.
Men är det nåt man kan säga till nån som är deprimerad?
Folk tycks tro att det bara är att rycka upp sig och skärpa till sig och tänka på andra som har riktiga problem.
Och det gör att man känner sig ännu sämre som människa. Inte nog med att man känner sig usel som mor, sambo, vän osv. Att det mesta bara känns övermäktigt. Att man inte kan känna sig glad hur gärna man än vill. Nej man ska rycka upp sig bara.
Men det går ju inte. Att må så här är inget man väljer. Det är verkligen inget man vill. Jag vill ju inte vara så här.

Jag har kvar den här bloggen för att det just nu är den enda terapi jag vill ha. Jag inbillar mig att det hjälper att skriva av mig här och att det får mig att gnälla liiiite mindre bland folk.

Och ni som läser och har läst ett tag vet att det är så. Och när jag har lösenordsskyddat bloggen så har ni velat ha lösenordet trots det. Trots att ni varit helt på det klara med hur jag skriver och vad jag skriver om.

Så kom fan inte och klaga på vad jag skriver här.
Om det inte passar och det är för jobbigt och tröttsamt att läsa så är det bara att sluta. Det är väldigt enkelt.

Annonser