Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva ett inlägg här, men varje gång har jag ångrat mig.
Känner mig så jäkla löjlig som bloggar om mitt mående. Varför ska jag hålla på tjata om det? Det är ju bara tröttsamt.
Men det är så mitt liv är nu. Det är min verklighet.
Dom senaste kommentarerna har jag tagit bort för att jag inte vill läsa att jag borde försöka sova, komma igång med träning osv när jag upprepade ggr skrivit att det inte funkar. Att jag faktiskt försöker med det går inte.
Jag vet att det skrivs i största välmening, men det känns som att folk inte förstår.
Men det ÄR svårt att förstå när man själv inte varit där, det vet jag.
Och jag vill inte vara en sur, bitter och otacksam idiot. Men jag antar att denna sjukdom gör mig sån. Mer än vanligt.

Fast på riktigt är jag egentligen en glad människa som har nära till skratt osv.
Tyvärr är det längesen jag var mig själv. Jag hoppas att jag kommer tillbaka dit nån dag. Gärna snart.

Jag har faktiskt tvingat igång träningen nu. Det har varit så jäkla segt för varje pass jag gjort men jag har gjort det. Snart kommer det att kännas bra från början till slut hoppas jag.
Jag vet att detta förmodligen sticker i ögonen på en del nu, men jag känner mig tjock. Mina kläder har blivit för tajta igen och jag avskyr min stora mage och mina vidriga lår. Hatar min hemska spegelbild. Vill ner ett antal kilon men det går jättelångsamt. 
Har inte lyckats med kosten så bra. Eller, jag har ju dragit ner avsevärt på det onyttiga. Inte chips och cola varje dag som förut. Men det blir onyttiga saker ibland ändå. Jag vill äta en bra kost rätt igenom.
Nu vill jag inte ha nån ‘en sak i taget’-kommentar. Jag vill att allt ska funka med en gång och gör det inte det så känner jag mig ännu mer usel. Jag jobbar på det…

Det är nu 49 dagar kvar till den första vårmånaden är här. Längtar så efter våren.
Är dock glad att det inte är nån snö. Det har väl kommit nån cm i natt men det hoppas jag att försvinner fort. Hatar snö och har mycket heller grått och regnigt. Om jag måste välja mellan dom alltså. Men det är jag ensam om.

Var på revy med Johnny och Rita igår. Alldeles för dyrt egentligen och inte tyckte jag den var så jättekul som alla andra tycker. Men det var kul att vara med brorsan och Rita. Jag blir glad när folk vill göra saker med mig. Har så svårt att fixa ihop nåt nu men att nån faktiskt försöker få mig på andra tankar känns bra.

Annonser