Ja dom där böckerna alltså…dom gör mig om möjligt ännu mer deprimerad.
Jag älskar dom, det gör jag verkligen. Men herregud…jag vill också ha det så där!
Nu menar jag kanske inte just det där med piskor och det, även om jag inte är den som tackar nej, utan passionen. Passionen!
Tänk att känna sån där kärlek. Där man inte kan leva utan varandra. Där man verkligen älskar att bara titta på sin partner, älskar hur han eller hon ser ut, doftar, smakar, är. Att alltid vilja ha varandra. Alltid vilja röra. Veta att den andra känner samma sak.
Håhå.

Det är bara böcker. Bara fiktion. Men det finns ju faktiskt folk som har förhållanden där det ingår passion och kärlek, hur svårt jag än har att tänka mig det.

Good things comes to those who wait heter det ju, men det gäller inte allt.
Man kan inte bara sitta och vänta på att kärleken och passionen ska komma. Man måste liksom bjuda till själv också.
Jag vet inte ens hur man gör längre.

Kanske min tid av kärlek och passion redan har varit. Att det inte blir mer. Jag är för gammal för det. Och kanske man inte ska ha sånt när man blivit mamma. Då ska man bara koncentrera sig på kärleken till sina barn.
Och den kärleken är ju den bästa, givetvis.
Men jag kan ändå känna en längtan efter det där andra också…och en ganska stark längtan är det.

Nå, jag skulle väl gnälla på nåt annat om jag hade det antagligen.
Jag är ju aldrig nöjd.

Nu ska jag lägga Pontus och vila sin lunchvila, sen fortsätta med fifty shades. 3e gången jag läser dom.

Suck.

Annonser