…jag börjar skriva om efter 3 veckors tystnad är min ångest.
Alltså jävlar i helvete vad den slog till för typ en timme sen. Den brukar smyga sig på och sen öka rätt hastigt, men nu bara smällde det till och så fick jag svårt att andas och 5 ton sten på bröstkorgen och en fet jävla klump i halsen och tårar som hotar att dränka mig. Allt på en gång.
Vad är meningen med detta? Varför ska det vara så här…? Det slutar ju aldrig..

Jag hade ju tänkt sluta mitt bloggande men jag måste få skriva av mig lite.
Och det är en hel del som är in här varje dag, av nån anledning som jag verkligen inte förstår. Det är ju inte så att jag skriver om roliga saker.
Men det kanske är lite ‘kul’ att läsa om andras elände. Då kan man tissla och tassla sen med andra.
Herregud. Jag börjar bli både paranoid och schizofren…

Vad händer i mitt liv då, kan man undra.
Inte är det roligheter iaf.

Och jag försöker hålla igång med träningen men det går segt. Och oftast är det inte ens lite kul. Men jag gör det.

Nä. Det hjälpte inte ens lite att skriva detta värdelösa dravel.

Annonser