…och det är mitt fel.

Jag går sönder.
Känner mig så jävla trasig och förstörd. Allt pga mig själv.
För att jag är som jag är.
Mår som jag mår.
Gör som jag gör.

Hur fan ska man ta sig igenom det här?
Hur hur hur?

Jag försöker hålla skenet uppe. Försöker låtsas som att jag inte är så skadad, men jag ÄR ju det!
Minsta lilla får mig att gråta.
Har en klump i magen hela tiden.
Känner mig så jävla dum.

Jag vill inte att det ska vara så här.

Jag vill inte förstöra för någon. Men det är ju det jag gör.
Vill inte göra nån ledsen.

Men det är ju det jag gör.

Annonser