Längtar bort så intensivt mycket. Drömmer om några dagar för mig själv. 2-3 nätter? Inte längre bort än typ Uppsala? Stockholm? Hotellrum med badkar. Bara vara ensam och ta nån promenad, bada badkar, sova. Är det för mycket begärt..?

Jo om man frågar min ekonomi så är det alldeles för mycket. Helt omöjligt faktiskt. Varför varför varför ska det vara så…varför måste min ekonomi vara så fruktansvärt totalkörd? Gör det omöjligt att få komma bort om så bara för en kort stund. Det är skit. Så jävla jävla skit och det gör mig riktigt ledsen.

Visst, jag har stugan. Dit kan jag ju åka om jag vill vara ensam. Ensam med mössen och hästmyrorna. Där det inte finns dusch nu ens, för efter att vi rev ner panelen på ena badrumsväggen så blev det inte fixat. För att JAG inte tagit tag i det. Gör inte jag nåt så händer absolut ingenting. Som med allt annat.

Hur som helst är det inte samma sak att vara i stugan. Jag vill bort från ön. Men tyvärr är det en ouppnåelig dröm.

Som allt annat.

Allt är så satans ouppnåeligt.