Jag är snart 40 år, så det är väl inte konstigt att jag ser sliten ut. Men det här året har verkligen satt sina spår. Jag ser så fruktansvärt trött och slut ut hela tiden. Försöker jag anstränga mig och få på lite mascara på ögonfransarna så har det bara motsatt effekt. Det förstärker bara dom mörka ringarna under ögonen och får mig att se ännu jävligare ut. Och folk talar om det för mig hela tiden också. Hur trött jag ser ut. Sliten. Helt slut. Jo tack jag vet nog. Men hur ska jag kunna se ut på nåt annat sätt när livet bara pissar på en hela tiden?

Har haft några riktigt jobbiga veckor, och det håller i sig. Det är tungt, men jag försöker att hålla mig från att bryta ihop fullständigt. Varför jag försöker vet jag inte egentligen.

Och gråten som jag håller tillbaka hela tiden nu. Varför inte bara gråta? Tårarna svämmar över flera ggr per dag, men jag vägrar låta dom komma. För jag är aldrig ensam. Och jag vill inte gråta bland folk.

Om man bara kunde få vara glad. På riktigt.