Jag är förkyld igen. Andra gången denna höst. Hostar och snorar och sover uselt. Sover uselt gör jag iofs hela tiden, men nu vaknar jag på nätterna av snor som rinner eller hals som kittlar. Har börjat få ont runt hjärtat. Krampar till ordentligt ibland. Nån muskel som jävlas förmodligen.

I natt vaknade jag av att P ropade, sen fick jag en hemsk huvudvärk. Låg och tänkte att det var början på en hjärnblödning och såg framför mig hur jag försökte få R att fatta att han måste ringa ambulans och funderade på om barnen kommer vakna när dom bär ut mig på båren och att T måste komma och vara med barnen för jag vill ha R med mig till sjukhuset. Sen somnade jag och vaknade typ 10 min senare av att snoren rann. Man är fräsch dygnets alla timmar.

Jag brukar känna att nu är jag tröttare än nånsin, men idag är jag verkligen extremt mycket tröttare än nånsin. Om jag bara fick sova…sova helt ostört hur länge jag ville.

Ikväll kommer det vara en föreläsning om utsatta föräldrar till npf-barn. Jag anmälde mig för längesen och skulle verkligen vilja gå. Men, eftersom jag har barn så går det inte…E har ridning ikväll och ingen kan åka dit med henne. Och att jag vill gå på föreläsningen är skit samma. Så jag får åka på ridning och frysa ihjäl och dö istället. Skönt.