9 maj

Konstant olustkänsla i kroppen.
Gråter flera ggr per dag.
Försöker hålla igång med det ena och andra men det funkar inte. Ångest och oro finns där hela tiden ändå.
Jag vet att det inte kan hålla på så här hur länge som helst, men jag vet inte vad jag ska göra.
Hur väljer man mellan pest och kolera?

Annonser

Ja jag måste ju…

…skriva av mig och återigen berätta hur jävla dålig jag är som mamma.
Barnen är helt galna, vilket gör att jag blir ännu galnare. Och det är från början jag som gör dom galna, det är jag faktiskt helt säker på.
Och jag orkar ju inte med dom. Jag orkar inte vara med mina egna barn!! Hur jävla hemskt är inte det?
Tomas är jämt med dom. Och dom tyr sig allt mer till honom. Självklart gör dom det! Han är fantastisk med dom och blir inte skogstokig för minsta lilla. Han blir aldrig skogstokig. Han blir knappt arg. Han har sånt tålamod.
Och dom är ju bara barn. Dom beter sig så som barn beter sig.
Jag beter mig som en jävla idiot, däremot.

Jag får göra vad jag vill när jag vill. Tomas tar hand om barnen.
Men så fort han ska göra nåt lite snabbt bara och jag ska vara med barnen så tappar jag fan allt förstånd efter en liten stund och härjar med dom som fan.

Hur är det möjligt att vara så här otroligt jävla dum i huvudet som jag är?
Jag har fått nåt så fantastiskt fint, 2 vackra små barn. Och ändå…ändå är jag ett arsel.

Istället för att träna, noja över min kropp, laga tårtor, gnälla, fundera på olika sätt att ta bort sig, deppa…så borde jag ta till vara varje sekund med mina barn. För jag älskar dom mer än nåt annat, dom är ju det finaste och bästa jag har!!

Men det funkar ju inte. Jag klarar inte av det. Jag är bara ‘dumma mamma’ hela tiden.

16:25…

…var klockan när jag inte kunde stå emot längre.
Jag tänkte verkligen försöka klara mig utan socker ett tag men det är visst omöjligt.
Så jag åt en liten glass.
Sen choklad. Och ännu mer choklad.
Förra veckan beställde jag choklad från sverige igen. Jag vet, för 3 veckor sen fick jag ju en massa chokladkakor. Men på den första veckan åt jag 5 1/2 av dom. Fattar ni nu? Och det var liksom bara en del av allt socker jag fick i mig då.
Idag kom iaf beställningen och jag hade tänkt hålla mig.
Men näpp. Det går inte.

Har mått lite kasst idag, känt av förkylningen som jag trodde försvunnit. Varit irriterad. Och ätit som fan.
Pms igen. Det är ju bra att den kommer nu igen…så det kommer svullas så satan antar jag.

Hatar, verkligen HATAR, när folk klagar på att dom ätit såååå mycket godis och då bara tagit några bitar. Fy fan vilket jävla skit. Som att det skulle spela nån roll. Usch.

Inte tränat sen förförra veckan. Känner mig som en jävla degklump. Det försvinner så jävla fort det man kämpat för med träningen. Har ju ätit uselt mer eller mindre hela tiden, men det har ju eskalerat dom senaste veckorna.
Helvete vad jag hatar mig själv.
Måste måste måste komma igång med träningen igen…men jag vet inte hur. Är för trött och deppig.

Skulle vilja känna mig älskad och åtrådd. Skulle vilja VARA det.
Hur många ggr har jag skrivit det?
Jag har helt gett upp. Det gjorde jag för längesen.

Nä fan…såna här inlägg är allt jag skriver. Så tråkigt.

Snart är det dessutom dags för årets mest deprimerande och mest usla dag. Usch.

Mvh Marianne 14 år

När barnen somnat…

…igår så satte jag mig och grejade med dagens tårtor i 3 timmar. Smart som jag vid vissa väldigt sällsynta tillfällen är så gjorde jag legotårtan klar då.
Det var smart för jag somnade vid 2, vaknade lite före 4 av Elin som hade ont i örat och grät i en evighet stackarn, och sen slumrade jag till o från ett tag tills det var dags att gå upp och greja klart.
Tänk om jag inte hade förberett nåt alls. Hujedamej vilka hemska tårtor det hade blivit. Och vad jag hade hatat mig själv ännu mer.

Och efter denna veckas förkylning, enorma trötthet och depp så känns det faktiskt skönt att inte åka på fest ikväll som jag är bjuden på. Jag tror absolut att det skulle varit kul annars, men nu pallar jag bara inte.

Har tårtbeställningar varje helg fram till maj.
Funderar på att höja priset.
Dels för att det ju är mycket jobb och tar mycket tid. Och för att det kanske lugnar ner sig lite med beställningarna då, hehe.
Ja asså jag vill ju att folk ska vilja beställa av mig. Men det måste börja kännas mer värt det.

Shit vad jag är trött…

image

image

Upprepningar

Är så fruktansvärt trött.
Skulle behöva få sova några nätter utan avbrott. Men det går ju inte.
Har inte tränat sen i onsdags förra veckan. Hann inte då jag hade fullt upp med tårtor fre-lör. Sen var vi på middag i lördagskväll fyllt med för mycket vin så i söndags mådde jag inte bra. Och blev dessutom förkyld.
Och ingen träning och extra dåligt med sömn är verkligen inte bra för mig. Och det syns direkt. Ansiktet blir plufsigt och jag ser äldre ut. Hur kroppen ser ut ska vi inte prata om.
Mitt humör är uselt, och likaså min förmåga att vara mor. Jag är en så jävla urusel mamma! Stackars mina älskade barn, dom skulle ha det bättre utan en sån skit till mamma som dom har.
Jag är en dålig människa.

Jag är en usel mamma.
En usel sambo.
Usel på alla sätt man kan va usel.

Det skulle vara bättre om jag inte fanns. Det är faktiskt min fulla övertygelse.

Funkar det eller måste jag växa upp…?

Om man tänker sig att jag slutar äta godis och chips och ja, slutar äta helt och hållet och tränar som en idiot, skulle dessa toppar funka på mig då? Ja och om man bortser från att jag är snart 35?
När man har såna här kläder så ska man väl va max 20 år samt ha 0,01% kroppsfett.
Jag tycker av nån besynnerlig anledning att dom är fina. Men är dom fina på mig…?

image

image

Denna webbplats…

…går på högvarv.
Det har jag fått meddelande om några dagar nu.
Så folk läser fortfarande. Trots att jag väldigt sällan skriver nåt.

Nå får väl skriva några rader nu då.

Händer väl inget speciellt i mitt liv.
Tränar, äter onyttigt, fixar tårtor, går runt och är så himla hångelsugen jämt därav all onyttighetsätande. Typ så.

Är fortfarande nere på nån botten. Jag har inga krafter till att ta mig därifrån vad det verkar. Men inbillar mig att jag blivit liiiite bättre på att hålla det inom mig. Iaf för dom flesta. Men inte för alla. Nån måste jag ju spy galla hos…

Tränandet går hyfsat. Men iom att jag äter som jag gör så uteblir resultaten. Och det känns ju lagom kul…
Nångång ska jag väl få ordning på det..
Var ut på en gå/joggrunda i stan ikväll och det var riktigt skönt. Längesen det kändes skönt att träna. Dom här passen jag kör här hemma har sugit riktigt satan. Men jag gör dom.

image

Bild från kvällens runda.

Tog en såndäringa selfie härom kvällen och nu när jag tittar på den så förstår jag att alla trodde jag hade läppstift jämt när jag var liten. Dom brukade be mig att pussa den vita skolväggen för att bevisa att jag inte hade rött läppstift.
Har alltid haft så.
Jag har inget alls på läpparna på denna bild. Bara lite dregel kanske.
Fet underläpp, det har jag jo.

image

PM-JÄVLA-S

Alltså…den här pms:en jag haft…fy fan i hela helvetes jävlar vilket fanskap!!!
Svullnat upp, finnar över hela kroppen, ont i magen, otroligt chokladsug och humöret sen då. Nej fy fan.
Och då menar jag verkligen FY FAN.
Varit på mariebad idag med barnen och en normal dag så gillar jag inte mariebad för det är kallt överallt och smutsigt. Men idag HATADE jag det där satans skitstället och höll på att frysa ihjäl.
Och försökte att inte blöta håret men vände bort blicken från Elin och då hällde hon vatten över mig och inuti exploderade jag. Utåt lyckades jag hålla mig från att vråla som en idiot och gå bärsärkagång. Sen när Pontus kastade en liten leksaksfisk i fejset på mig så ville jag bli helt hysterisk och sen gömma mig och storgråta.
Ja jag hoppas det är pga pms och att jag inte håller på bli tokig på riktigt..

Mina stackars barn…hur mycket skada tar dom av mitt humör och min depression…? Jag vill vara en lika bra mamma som Tomas är pappa. Vill också ha ett evighetslångt temperament och ork att leka mycket med dom. Han är så fantastiskt bra med dom och jag är bara en dum idiot.
Skriker och svär konstant.

För att gnälla om nåt annat så måste jag ju berätta om ett par nya skor jag hämtade ut idag. Inte jättehöga klackar men det var nästan omöjligt att gå i dom pga min misslyckade fot. Höll på få psykbryt igen men höll det inom mig. Förbannade läkarjävel att förstöra min fot!!! Kan inte gå i alla mina skor, kan inte göra en hel del övningar när jag tränar, kan inte gå/jogga utan att det gör ont.
Kan ju inte böja stortån så mycket utan att det tar riktigt sjukt…

Nej usch. Ska pissa på henne nästan gång jag ser henne.

Och det första…

…jag börjar skriva om efter 3 veckors tystnad är min ångest.
Alltså jävlar i helvete vad den slog till för typ en timme sen. Den brukar smyga sig på och sen öka rätt hastigt, men nu bara smällde det till och så fick jag svårt att andas och 5 ton sten på bröstkorgen och en fet jävla klump i halsen och tårar som hotar att dränka mig. Allt på en gång.
Vad är meningen med detta? Varför ska det vara så här…? Det slutar ju aldrig..

Jag hade ju tänkt sluta mitt bloggande men jag måste få skriva av mig lite.
Och det är en hel del som är in här varje dag, av nån anledning som jag verkligen inte förstår. Det är ju inte så att jag skriver om roliga saker.
Men det kanske är lite ‘kul’ att läsa om andras elände. Då kan man tissla och tassla sen med andra.
Herregud. Jag börjar bli både paranoid och schizofren…

Vad händer i mitt liv då, kan man undra.
Inte är det roligheter iaf.

Och jag försöker hålla igång med träningen men det går segt. Och oftast är det inte ens lite kul. Men jag gör det.

Nä. Det hjälpte inte ens lite att skriva detta värdelösa dravel.