…ammar lite då, för säkert 20:e gången idag.
Han har sovit max 45 min sen kl 17, däremellan knorrat och skrikit pga magknip. Härligt…förstod ju att man inte skulle slippa undan det men jag hade hoppats att det inte skulle bli än på ett tag.
Och när det var dags att natta Elin så spydde hon. Härligt…
Sen piggna ju hon till igen då och sover fortfarande inte.
Och han här pattmarodörens största nöje här i livet tycks vara att suga ett ordentligt tag om mina stackars plågade sjuka bröstvårtor för att sedan rycka huvvet bakåt så dom blir 10 cm långa innan dom med ett plopp släpps ur hans hungriga gap. Varför??? Varför vill han plåga mig så?? Det gör ju så satans ont!
Jaa, så är det här i livet. Man blir väl aldrig fri från smärta i nån form.
Jag känner mig så nöjd nu när jag har 2 barn, som jag drömt om så länge. Och jag är verkligen nöjd att stanna min fortplantning (fortplantningen märk väl, inte själva liggandet) vid dessa 2 fina barn.
Men när jag säger det så svarar folk ”jo vänta bara!” och flinar så där jävla irriterande.
Är det så svårt att för andra att fatta att jag faktiskt inte vill ha flera barn? Jag vill inte gå igenom en graviditet igen. Jag vill inte föda barn igen med allt vad det innebär. Jag vill inte amma mig blodig och söndergråten. Vill inte ha fler vaknätter än dom jag har framför mig nu.
Gud, varför ska jag bry mig om folk med sitt ”jo vänta bara!”?
Jaja, nu ska jag sitta här och önska att magknipet och sjukan går över lite tusans snabbt.